Wednesday 1 June 2011

Yithion – Ios 12-31/5, 2011

Efter att ha legat inblåsta och guppat i Yithion var det skönt att kunna kasta loss igen. Vi tog ett skutt över viken till ett litet ställe som heter Plitra, där vi kastade ankar i ett hörn av en stor bukt. Skönt att ligga för dragg igen! Vi hörde ett hotande åskväder dra förbi men vi klarade oss dessbättre. Det är alltid litet skrämmande med åska till sjöss.

Ensamma i naturhamn på Kithira














Efter en god natts sömn gick vi för motor mot en ö söder om Peloponnesos som heter Kithira. Vi hade tänkt lägga oss i huvudhamnen där, men när vi passerade en liten bukt på den nordöstra sidan fick vi andra idéer. Det blev att kasta ankare på nytt och vi fick åter ligga alldeles ensamma på denna fantastiskt fina plats. Dessutom var det varmt och soligt, så det blev premiärdopp för året!

Motorgång mot Monemvasia...........................................till svenska båtar i hamn















Dags att styra kosan runt Peloponnesos sista finger mot Monemvasia. Det blev motorgång igen i det härliga sommarvädret. När vi gick in i hamnen såg vi att där redan låg två båtar med svensk flagg, Justine från Kungshamn och Louise från Kristinehamn.
Vi tog en promenad i byn och hittade bra affärer, bl.a en grönsakshandlare samt en slaktare med förstklassigt kött. Vi var sugna på kalvfärs och slaktaren skar ut en riktigt fin bit kalvkött som han malde ned till oss. Färsbiffarna som blev resultatet av denna färs var de bästa vi någonsin ätit. Glädjande nog har vi nu kunnat konstatera att man kan räkna med att alltid få förstklassigt kött i slakterierna häromkring. Motsvarande gäller också för både grönsaker och bröd.

Miljöer från choran i Monemvasia

























Den stora attraktionen i Monemvasia är gamla stan som klättrar upp längs berget. Dagen efter promenerade vi dit och klättrade upp ända till kyrkoruinerna på toppen. Utsikten däruppifrån var hänförande och ölen efteråt smakade mycket gott!

Grillkväll med svenskgänget på kajen i Monemvasia















Under eftermiddagen anlände ytterligare en svensk båt, Froggy från Karlstad, och anslöt till gänget. Froggy var kompis med de andra två svenskbåtarna och hade seglat på ordentligt för att kunna ansluta till eskadern. På kvällen blev det grill på kajen och sedan kom gitarrerna fram. Det visade sig att herrarna var riktigt duktiga på gitarr och det blev god stämning.
Nästa dag hade vi tänkt gå en bit norrut, men svenskgänget föreslog att vi istället skulle hänga med till Ermioni som låg 45 sjömil norrut. Där låg nämligen ytterligare en svensk båt och väntade på dem, Svea från Göteborg. Vi tyckte att grill- och gitarrkvällen hade varit riktigt mysig, så vi hängde på. Vi gick dock inte iväg lika tidigt som de andra. De stack iväg redan kl 07.00, medan vi morgontrötta kastade loss ett par timmar senare. På nytt var det motorgång som gällde och dagen till sjöss fördrevs med att lyssna på gamla sommarprogram samt att putsa rostfritt.

Jam session med svenskar och ryssar















Vi kom fram till Ermioni vid 16-tiden och la till vid stadskajen jämte de andra svenskbåtarna. Det kändes nästan som en svensk armada drog fram och tog över hamnarna! När vi kom fram bjöds det in till en liten drink hos Svea och därefter blev det vila och mat före kvällens övningar. Vi skulle samlas vid 20-tiden hos Froggy. Nu visade det sig att det låg en charterbåt med ryssar på samma kaj och de hade också tänkt sig en musikkväll. Efter bara en liten stund kom de bort till Froggy och det blev gemensam jam session.

Nästa dag tog vi det lugnt och Elisabeth vilade sin skadade fot som hon fick då hon tappade luckan till rufftaket rätt på den. Foten svullnade upp och blev öm, men efter en dag med foten i högläge var hon tillräckligt frisk för att åka med på en liten biltur i hyrd bil. Vi hade fått tips av svenskarna på ett varv där vi skulle kunna ta upp båten då vi åker hem under sex veckor i juli/augusti. Det visade sig vara ett bra ställe, så vi bokade plats där. Vi hittade dessutom en Lidlbutik på vägen och laddade på nytt med det goda Merlotvin vi tidigare köpt i andra Lidl-butiker.

Nästa morgon skulle den svenska eskadern segla österut och starta redan i ottan, men vi skulle norrut och därför skiljdes våra vägar för denna gång. De skall alla, liksom vi, ligga i Turkiet under vintern, så det var säkert inte sista gången vi sågs.

Vi hade tänkt att gå in i Hydra, men då vi kom till infarten till hamnen såg vi att det var som ett litet kaos där inne. Hamnen är inte stor, men det är oerhört populärt att gå dit. Strax före oss gick det in fyra katamaraner och båtarna låg redan i dubbla led efter varandra, samtidigt som båtar var på väg ut. Dessutom kom snabbfärjan samtidigt, så när vi skulle backa därifrån tog strömmen och vinden oss och vi höll på att åka in i stenkajen. Det hade vart nåt, att gå på grund mot vågbrytaren i Hydra inför allmänt beskådande!

Tillsammans med Spindrift i Poros














Vi bytte snabbt fot och styrde med förhöjd puls mot Poros, ett annat måste-ställe. Då vi smyger oss fram för att hitta en bra ankarplats hör vi plötsligt busvisslingar och blir uppkallade på VHF-en. Det visar sig vara Spindrift med Roger och Nancy som vi just passerat utan att lägga märke till. Vi vänder tillbaka och lägger draggen vid sidan om dem. Efter middagen tar vi tillsammans dingen in till ”stan” för en promenad och en drink. Vi hittar dessutom en välsorterad skeppshandlare där vi köper en ny krok till ankarsäkringen. En sådan krok har vi ju letat efter överallt!

Utflykt till amfiteatern utanför Epidavros........................och första bridgelektionen














Nästa morgon drar Spindrift österut mot Cykladerna, men vi är inte riktigt färdiga med Peloponnesos utan drar till Epidavros – en mysig by på fastlandet. Vi lägger oss för ankare och tar dingen in till byn för att reka. Den främsta attraktionen här är den äldsta och mest välbevarade amfie-teatern i Grekland. Vi bestämmer oss för att ta en buss dit dagen därpå. Det visade sig vara värt besväret, även om vi börjar bli lite mätta på ”gamla stenhögar”. Det som var mest intressant med denna teater var dess fantastiska akustik. Det sades att man längst upp på läktaren kan höra ett mynt falla nere på scenen – och det stämmer faktiskt. Vi kollade!
Vi hade tänkt fördriva tiden till dess att bussen gick hem igen med att äta lunch, men det visade sig att det inte var några restauranger öppna så här på försäsongen. Elisabeth hade en kortlek med sig och det blev istället den första lektionen i Elisabeths nya bridgekarriär. På bilden ser ni hennes första trekorts slutläge! En vildhund placerade sig vid mina fötter och lyssnade intresserat.

Mot fastlandet
Efter några sköna dagar för ankare i Epidavros drar vi via Aegina mot grekiska fastlandet strax söder om Aten, till en naturhamn – Ak Sounion. Efter lite begynnande svaga vindar får vi till slut härlig segling bidevind med revade segel i kraftig vind – 10-12 m/s. Vi ligger för ankare och får en ganska blåsig natt – upp mot 14 m/s - men ankaret sitter bra!
Så är det då äntligen dags att ge oss ut i de efterlängtade cykladerna! Vårt första mål är Kithnos och vi får bra segling i stundtals hård vind. Vi hittar en naturhamn, där vi släpper ankaret, äter en god middag och spelar GO. Tuffa partier blir det!
Vi ger oss ut igen på morgonen för att ta ett mellansteg via Serifos, på vår väg åt Paros-hållet. Efter någon timma får vi SMS från Spindrift som undrar om vi har lust att hyra vespa med dem på Paros dagen efter. Efter en kort fundering – det var ju 50 sjömil dit, och det skulle innebära hård bidevind – accepterade vi och styrde mot Paros. Sedan visade det sig att vindarna helt dog ut och vi fick gå sista biten för motor. Vindarna är lynniga i de här vattnen. Man vet aldrig vad som komma skall!

Typiska hus i Cykladerna


Vi kom till Paroikia hamn på Paros vid halv femtiden och lade oss bredvid Spindrift och fick en kall pilsner i deras sittbrunn. Efter en promenad på stan, där vi nu kunde se de så typiska vita husen med färgglada dörrar, blev det middag på restaurang.













Utflykt på Paros med Nancy och Roger














En dag fördröjd, pga regn, var det dags att göra vår utflykt. Vi hyrde fyrhjulingar och gav oss iväg vid tio-tiden.

Bilder från Naousa - en mysig by på nordsidan av Paros














Första målet blev en hamn på norra sidan av Paros som hette Naousa, en hamn med mooringlinor, toaletter och duschar! Man är verkligen inte bortskämd med sådana faciliteter här i Grekland. Å andra sidan betalar man ju sällan hamnavgifter heller! Naousa visar sig vara en mysig, liten by för jetset-folket. Vi träffade en svensk seglare som hade fast plats där och som skröt mycket om Naousa jämfört med Paroikia, där vi ju låg. Sommartid lär det vara fullt med kändisar att beskåda på restaurangerna här. Eftersom man kan ligga bra här med mooringlinor bestämde vi oss för att lägga båten här då vi åker till Bryssel och firandet av vår gudson Marcus Klintstams studentexamen en weekend i juni.
Vi åkte vidare till Piso Livadhi på öns östra sida, där vi åt lunch. Det fanns en liten fiskehamn där också som visade sid vara bra skyddad för nordliga vindar. Eftersom det skulle blåsa upp från norr inom några dagar bestämde vi oss för att åka dit och lägga oss med Bijou.

Kyrkan på toppen av berget invid Piso Livadhi














Dagen efter skiljs våra och Spindrifts vägar på nytt då vi seglar mot Piso Livadhi, medan Roger och Nancy ligger kvar för att ordna med lite praktiska detaljer inför att de skulle få gäster om några dagar. Vi seglar genom åskväder mot den lilla fiskehamnen och lägger oss med bredsidan mot nocken på kajen, egentligen utanför hamnen. På så vis skulle vi få vinden rakt förifrån och ligga skyddade. Lite svaj utifrån kunde vi acceptera för att uppnå bra vindriktning. Efter att ha stormförtöjt tar vi en liten rekognoserande tur i byn. Det visar sig finnas ett bageri, så vi kunde få färskt bröd till frukost.
Det visade sig också finnas ett högt berg i närheten med en kyrka högst upp. Man lägger alltid kyrkorna så högt man kan komma i medelhavsländerna, vilket ger bra motion till församlingsmedlemmarna. Vi bestämde oss för att göra en utflykt till kyrkan nästa dag.

Grillkväll i Piso Livadhi













På hemvägen från kyrkan passerar vi den lokala Carrefour-butiken och handlar lite mat. Vi ser då att de säljer exakt en sådan grill som vi letat efter ”överallt hela sommaren”. Vi inhandlar den snabbt, tillsammans med två härliga bitar fläskkarré och på kvällen blir det grillning! Det blev smaskigt med klyftpotatis, ädelostsås och stekt, färsk spenat!
På kvällen kom tre stora fisketrålare och la sig alldeles bredvid oss på stenkajen och vi var mycket glada över att vi inte hade lagt oss i vägen för dem. Vad vi däremot inte visste var att bryggnocken användes av färjan som hämtar turister för dagsturer, så den skepparen var mindre nöjd med att vi tagit hans plats. Vi handlade dock i god tro, eftersom det i piloten står att färjorna lägger till i inre delen av hamnen. Han hämnades på oss genom att riva upp kraftig sjö då han la till. Det var den förste otrevlige grek vi mött. Vi har annars varit väldigt positivt överraskade över grekernas vänliga attityd.

Gennakersegling mot Ios
Efter två nätter på bryggnocken kastade vi loss och satte segel på väg mot Ios, en liten ö drygt 20 sjömil söderut. Eftersom det som vanligt var nordlig vind blev det läns och då vinden inte var alltför kraftig blev det gennakersegling. Vi provade både med och utan storsegel och fick bäst resultat utan. På slutet blåste det ca tio m/s, varför vi kom upp i höga farter. Vi hade sett ut en liten vik på sydvästra Ios med bra skydd mot nordliga vindar och släppte ankaret där. Åter var vi ensam båt; det är lite märkligt hur lite folk verkar ligga på svaj! Kvällsdopp och en kall öl satt fint.



















Stadskajen på Ios














Morgonen efter gick vi in i hamnen och fick en paradplats på stadskajen – med mooringlinor! Lycka! Vi tog en promenad upp till choran (=allmän benämning på den gamla byn på varje ö – högt belägen för att skydda sig mot sjörövare) och hittade en slaktare. Det fick alltså bli grillkväll igen! Denna gång blev det fläskkotletter med grekisk sallad. Helt ok!
Vi vill gärna komma till Santorini, men i piloten står det att man inte kan vara djupare än 1,6 m, så vi väljer istället att ta en färja dit från Ios, vilket vi gör imorgon. Rapporter därifrån i nästa brev.