Sunday 16 June 2013

Catania - Port Napoléon 5 - 29/5

Bilutflykt till Syracusa...
Vi tyckte att vi var värda en bättre måltid på restaurang och på vägen dit promenerade vi till Belliniparken, ett av Catanias turistmål. Vi lyckades också hitta ”världens bästa lakrits” enligt kännaren Elisabeths tunga uttalande. Dyrt men gott!
Vid Belliniparken ligger Catanias restaurangkvarter och vi fastnade för ett ställe som heter Polpetteria och vars specialitet var köttbullar av alla tänkbara slag. Elisabeth ville naturligtvis testa detta men Roger tog inga risker utan beställde en trygg entrecôte med pommes. Vi var båda sugna på rödtjut och frågade kyparen efter något lokalt, bra vin. Kyparen hämtade då genast sommelieren som rekommenderade ett Etnavin av märket Benanti. Vi blev båda väldigt positivt överraskade av detta vin och googlade på Benanti då vi kom tillbaka till Bijou. Fortsättning följer!

Dagen efter hyrde vi bil och gjorde en utflykt till Syracusa, ca en timme söderut. Vi hittade en parkeringsplats för bilen och promenerade ut på ön Orteiga, där Syracusas gamla stadskärna ligger. Det var vackert och väl värt de timmar vi tillbringade där. Vi besökte bland annat Piazza del Duomo och åt sedan en halvtaskig pizza på en restaurang som hade ett utmärkt läge, men uppenbarligen ett mindre utmärkt kök.

Bilder från Syracusas gamla stadskärna


Piazza del Duomo.............................................med en betraktande Elisabeth


.....och vidare till Benanti vingård
Vi tog oss tillbaka till bilen och skulle nu leta oss fram till vingården Benanti som ligger alldeles i utkanterna av Catania, på Etnas sluttningar och utan GPS lyckades vi ändå leta oss fram. Det man omedelbart såg var en liten butik ut mot gatan och vi gick in och började gå igenom deras sortiment. Mannen i butiken talade bristfällig engelska och eftersom vår italienska är lika bristfällig tog han med oss in i vingården där vi genast sprang på ägaren. Efter lite diskussioner valde vi ut deras två bästa viner och köpte en låda av varje. Dessa viner kommer från mer än hundra år gamla stockar på Etnas sluttning. Dyrt men gott! Det hoppades vi i alla fall!

Vi hämtade våra lådor, men på vägen ut blev vi lite nyfikna på de vinfat som de sålde i lös vikt från i butiken. Folk kom alltså in med 2-liters PET-flaskor och fyllde på. Vi bad att få smaka på detta 14 procentiga vin som visade sig vara MYCKET gott. Vi köpte genast fyra liter för det facila priset av två € per liter.
Elisabeth föreslog att vi skulle göra en blindtest mellan detta billiga vin och de andra två sorterna som kostade ca tio gånger mer. Jag kommer aldrig att ställa upp på det!
Väl tillbaka i båten bjöd Casa Elisabeth på pasta med rödtjut från PET-flaska. Billigt och gott!

Världens godaste lakrits enligt Elisabeth..........Benanti vingård


Försäljning i lös vikt från butiken.....................vinet testas till pasta samma kväll


Ankarplats utanför Taormina
Morgonen därpå var det dags att börja röra sig norrut. Vi bedömde det vara för stort hopp att gå direkt till Messina och valde därför att sikta på en ankarplats utanför Taormina. Vi började med motorgång men fick sedan fin bidevindsegling.
I denna ankarvik visade det sig nu ligga två kryssningsfartyg; Taormina är ett av standardstoppen som kryssningsfartygen gör på sina turer. Vi blev dock ensamma i viken över natten.
Bäst som vi satt och myste i sittbrunn tuffade en liten fiskebåt förbi och hojtade på bästa götebosska ”Hallå Sverige!” Det visade sig vara en fiskegubbe från Taormina som i sin ungdom jobbat som pizzabagare på La Gondola på Avenyn!
Det blev en guppig natt eftersom vi hade dåligt sjölä.

Härlig bidevindsegling mot Messina
Tidigt nästa morgon lyfte vi upp ankaret och gav oss iväg och tog frukost undervägs. Vi fick härlig segling bidevind och tog ett slag över hela Messinasundet och därefter tillbaka och in i Messina.
Marinan i Messina ligger ganska oskyddat och vi la till med kraftig vind. Vi fick dock hjälp av två marineros, så vi klarade oss helskinnade undan äventyret.
Detta är den mest oskyddade marina vi legat i och samtidigt en av de dyraste – 88 €! Rekommenderas inte!

Nu skulle vi ta oss igenom Messinasundets mynning norrut och vi var nyfikna på huruvida vi skulle få med- eller motström. Förhållandena här kan vara ganska svåra med kraftig ström från ena hållet och kraftig vind från andra, då det blir krabb och konstig sjö.
Vi fick motström skulle det visa sig. Som mest loggade vi 4,8 knop motström, så det tog sin gilla tid att komma runt udden.

Den gamla fyren vid Messina...........................svärdfiskare med utkik i masttoppen


Lång dags färd mot natt i Porto Rossa
Det blev en ganska lång dag innan vi till slut la till i den lilla konstgjorda marinan Porto Rossa. Detta är en stor anläggning med semesterhus och brygga för båten utanför, små mysiga kanaler och ett helt skyddat läge, ganska likt Port Grimaldi för de som känner till denna marina.
Vi fick en bekväm bredsida och tog en lång, härlig promenad och tittade på alla båtarna i marinan.

Bekväm bredsida i Porto Rossa........................hamnkanalerna i Porto Rossa


Motorgång till Cefalú
Nästa dag motoriserade vi till den trygga marinan i Cefalú, där vi hade tänkt ligga två nätter innan vi skulle gå vidare till Palermo och turista några dagar. Det skulle dock visa sig att Bijou skulle ligga här en vecka medan vi helt oplanerat flög hem till Göteborg.

Cefalú med sin höga klippa..............................den skyddade hamnen i Cefalú


En overklig resa hem
Vi hade de senaste dagarna haft regelbunden kontakt med min syster Agnetas man Torbjörn eftersom Agneta var inlagd sedan några dagar på intensivavdelningen på Sahlgrenska med cirkulationsproblem. På lördag morgon ringde Torbjörn med beskedet att Agneta lämnat jordelivet. Vi blev helt chockade eftersom ingenting hade tytt på en så allvarlig situation för henne. Hur som helst kunde vi hitta ett flyg hem till Göteborg dagen efter och vi åkte hem för att träffa våra närmaste och att hjälpa Torbjörn igenom alla praktiska beslut.

Tillbaka i Cefalú
Väl tillbaka i Cefalú på fredag var det dags att planera för en snabb passage till Port Napoléon. Vi hade knappt två veckor på oss att segla dit om vårt tidsschema skulle hålla. Och väderläget såg ut att kunna bli problematiskt, så vi hade ingen tid att förlora!

Vi gav oss iväg kl 11.00 på lördag för att komma fram till Bonifaciosundet under ljusa förhållanden två dygn senare. Det visade sig dock att vi fick revidera våra planer och på grund av hög sjö och hårda förliga vindar ombestämde vi oss och gick istället mot Rom (Ostia), där vi seglade in kl 08.10 på måndag morgon efter en bekvämare segling. 269 M.

Marinan i Ostia är stor, bekväm, skyddad och billig(!) och ligger vid en liten stad (Ostia) i utkanterna av Rom.
Vi tog en promenad och köpte lite god mat som vi på kvällen avnjöt medan vi gjorde oss av med våra sista italienska Gbyte genom att streama Schlagerfestivalen och Mästarnas Mästare.
Vi hade tänkt unna oss att åka in till Rom dagen efter för att turista lite och kanske sitta på något café och bara titta på folk. Efter en översegling på några dygn får man lite jetlag och det är gott med ett par nätters sömn för att komma i rätt balans. När vi tittade på väderprognosen visade det sig tyvärr att vi inte kunna unna oss den lyxen; vi var tvungna att ge oss av redan nästa morgon för att utnyttja ett väderfönster till vårt nästa delmål Elba.

En liten fladdermus blev fripassagerare...........liksom denna sovande skönhet


Mot Elba genom natten
Till Elba hade vi ca 115 M och vi gick iväg vid 13-tiden för att komma fram till Portoferraio på förmiddagen dagen efter. Det blev mest motorgång under natten, dock med lite stöd av genuan några timmar.
Vi passerade bland annat ön Giglio, där kryssningsfartyget Costa Concordia gick på grund förra året under sin makalösa manöver för att vinka till en pensionerad kapten. Vi såg dock inga spår av det grundstötta fartyget.

Kl 09.10 gick vi in i Portoferraio och fick en plats i den trygga hamnen. Vi var nöjda att ha fått en skyddad båtplats eftersom det nu skulle bli kulingvindar i åtminstone fyra dagar. Vi såg alltså fram mot att ligga inblåsta här i minst fyra nätter innan vi skulle kunna ta det sista skuttet mot Port Napoléon. Vi skulle både bli utvilade och dessutom hinna med att ta en ordentlig titt på den vackra ön Elba, där Napoléon bodde under en period.

Det visade sig att hamnen inte var så skyddad som vi trodde från början. Då vi vaknade upp efter andra natten hade vinden ökat kraftigt i styrka och ändrat riktning och vi låg nu snett eftersom våra båda grannar gett sig av under gårdagen. Detta trots att vi hade två kraftiga mooringlinor i fören! Vi bestämde oss då för att sidoförflytta Bijou ett snäpp åt vänster, där det låg en pontonbrygga som gick att förtöja i ordentligt.
Vi skulle nu bli grannar med Finanspolisen som hade sina båtar förtöjda på andra sidan av pontonen.

Efter några timmars förtöjningsarbete i hård vind låg vi slutligen stormförtöjda mot pontonen med nya, dubbla mooringlinor i fören och var väldigt nöjda med oss själva. Nu skulle vi kunna koppla av helt utan att oroa oss för kraftiga vindar!
Då kommer en av finanspoliserna fram till oss och förklarar att vi inte får gå på pontonen. Den var militärt område! Det var ok att vara förtöjd i den sa han generöst, men inte att gå i land över den. Vi fick då justera alla förtöjningslinor och förhala oss någon meter bakåt sa att vår hoppiland-planka kunde användas.

Den vackra hamnen i Portoferraio....................stormförtöjda på militärt område


Marknad i hamnen
Då vi checkade in i Portoferraio ett par dagar tidigare sa hamnkaptenen att vi bara kunde få ligga i hamnen tre nätter. Den fjärde natten var fullbokad pga att det var en stor marknad i hamnen under helgen och många båtar ville uppleva detta.
Vi såg verkligen inte fram emot att behöva gå ut och lägga oss på svaj den sista natten och kanske få dåligt med sömn inför nästa översegling. Så det var med stor spänning som vi höll koll på hur många båtar som kom in under den sista dagen och vi höll tummarna för att vi skulle kunna ligga kvar.
Det visade sig att ovädret gjorde att många senarela sina bokningar, vilket innebar att vi kunde ligga kvar också den sista natten. Puh!

Istället kunde vi strosa runt och titta på marknaden, köpa speck och annat smått och gott.

Vägskylt i Portoferraios gamla kvarter.............marknadsstånd med speck och annat gott


Tuff översegling till Port Napoléon
Varje dag under vår vistelse på Elba hade vi med stor spänning laddat ner väderfiler och hoppats att vi skulle kunna ge oss iväg på söndagen, dvs efter fyra nätter i Portoferraio. Vi hade tänkt gå direkt till Port Napoléon, dvs ca 280M och det skulle vi klara av på ca två dygn. Prognoserna sa nu att vi var tvungna att komma iväg på söndagen, även om det hade varit skönt att vänta ett dygn till för att havet skulle få lägga sig, för på tisdag eftermiddag skulle det blåsa upp rejält i Lejonbukten, precis vid infarten till Port Napoléon. Vi hade alltså exakt dessa två dygn på oss för att inom överskådlig tid segla den sista etappen.

Vi gav oss iväg vid 15-tiden och det skulle bli två jobbiga dygn innan vi till slut kunde lägga till i marinan i Port Napoléon.
Det blåste 14-16 m/s, dvs kuling, men det som var jobbigt var den höga motsjön. Det hade ju blåst västliga kulingvindar i nästan en vecka, så sjön hade verkligen kunnat bygga upp sig.
För att gå närmsta väg hade vi varit tvungna att segla dikt bidevind, men vi valde istället att falla av lite för att få en bekvämare segling och för att komma ur området med den högsta sjön. Längre in i Genuabukten avtog våghöjden märkbart.
Efter första natten vred dock vinden mer på syd och med två rev i storen och full genua rusade vi nu fram i en härlig bidevind i 8-9 knop, och dessutom i riktning mot målet!
Andra kvällen vred vinden mot oss igen och vi gick under natten för motor förbi alla de välkända platserna på Cote d ´Azur som syntes tydligt in mot land.
På natten gick vi på insidan av Porquerollerna, där vattnet plötsligt låg helt stilla och jag fick några magiska timmar.

Det var inte alls samma värme i dessa trakter som nere på Kreta, där det ju var högsommar. Här gällde sjöställ! De sista timmarna in mot Port Napoléon seglade vi i ett stilla regn med enbart genuan i slör och fick provat hur täta våra seglingskläder är.

När man angör Port Napoléon får man vara noggrann och inte ta några genvägar eftersom det är grunda vatten och bottensanden kan flytta sig över tid. I själva infarten låg ett segelfartyg som nog fick sitt livs överraskning under infarten till marinan.

Fullt sjöställ under måltiden............................förlist segelfartyg


Lärorik segling
Under dessa två dygn lärde vi oss mycket om med vilken segelsättning Bijou seglar bäst under väldigt olika vind- och sjöförhållanden. Under vårens transportsegling från Turkiet har vi dessutom gjort fler och längre överseglingar än någonsin tidigare, vilket är bra träning inför vår kommande segling över Atlanten till Brasilien i höst.