Monday 11 April 2016

Dominikanska Republiken - Georgetown, Bahamas 19/3 - 11/4 2016

Dominikanska Republiken
Efter det härliga Puerto Rico skulle vi passera Dominikanska Republiken (DR) på vår väg mot Bahamas.
Hispaniola som ju ön heter beboddes ursprungligen av Tainoindianer men efter att Columbus ”hittat ön” blev den spansk. Den vackra huvudstaden Santo Domingo som grundades 1498 vandaliserades av den brittiske amiralen Francis Drake.
Även Frankrike har invaderat ön och efter ett inbördeskrig delades Hispaniola upp i den fransktalande västra delen – Haiti – och den spansktalande Dominikanska Republiken österut.

Vi hade läst att incheckningen i DR kan vara lite problematisk genom att den militäre befälhavaren vid incheckningsplatsen ifråga - Il Commandante – äntrar båten tillsammans med några assistenter. För att inspektionen skall gå smidigt förväntas man ge dessa tjänstemän ”gåvor”. Eftersom vi inte uppskattar korruption valde vi att gå till en marina, Puerto Bahia Marina, där man också kan checka in i landet utan att behöva ta till gåvor.
Marinan ligger i Samana Bay, är av lyxklass och utgör en bra bas där man kan lägga båten om man vill göra utflykter. Det finns flera bra restauranter och barer samt några pooler om man behöver svalka sig. Vi är normalt sett inte så intresserade av att ligga i marinor men vi fann oss ändå väl tillrätta här.

Bijou vilar upp sig i Puerto Bahia Marina         En av poolerna i anslutning till havet


Besättningen får sig ett svalkande dopp             ..och på kvällen blir det "white party"


Haitises
Efter att ha vilat ut efter överseglingen från Puerto Rico var det dags att ta reda på vilka slags aktiviteter vi ville göra. Det finns en slags evenemangbyrå i receptionen och vi slog oss ner där för att få lite tips.
Den första utflykten gjorde vi till en nationalpark längre in i bukten – Parque Nacional los Haitises. Tillsammans med Marco och Béné hyrde vi en snabbgående motorbåt för en dag med tillhörande kapten tillika guide.

Haitises består av ett stort antal mangrovebevuxna öar. Där lär finnas 112 olika fågelarter varav vi bland andra såg fregatten med sin karaktäristiska uppblåsbara röda bringa.
Där finns också ett antal grottor, en som vi kunde åka in i med båten och en annan där vi blev avlämnade med två ficklampor.
- Vi ses på andra sidan, sa vår guide. Hur skulle vi tolka detta uttalande? Det lät illavarslande.
Som tur var kom ett annat sällskap med guide in i grottan och vi hängde genast på. Annars hade vi aldrig hittat ut. Kanske hade vi ändå gjort det med hjälp av de grottmålningar från Tainoindianerna som vi kunde se på grottans väggar.
Vi fick en heldag bland öar och mangrove-floder samt en eco-lunch på en fascinerande restaurant mitt ute i ingenstans.
På väg tillbaka till marinan – ca 60 minuter ut på öppet vatten – gav utombordaren ifrån sig ett märkligt rosslande och dog. Kapten slängde snabbt i ankaret och började telefonera. Jaha, tänkte vi, mörkret sänker sig om tre timmar – kan vi sova på båten?
Allt löste sig dock på bästa sätt – efter en knapp timme var en annan motorbåt på plats och började bogsera oss in till marinan. Och den motorbåten hade dubbla utombordare, vilket verkar vara en bra idé om man ska köra långt på öppet vatten.
Vid ankomsten till marinan blev vi bjudna på en drink som plåster på såren, men uppriktigt sagt gick det ingen större nöd på oss. Det var nästan lite skoj att det inte var vår båt som strejkade och att vi inte behövde ta något ansvar för att lösa problemet.

Haitises består av många öar                                 Vi kunde åka in i en grotta med båten


Fågelön Isla de los Pajaros                                      där fåglarna kunde häcka ifred


Tainoindianernas grottor


med målningar                                                            Kanalerna vindlar sig fram


En välförtjänt lunch på en eco-restaurant         Vi blir hembogserade



Santo Domingo
Efter en avkopplande dag med lunch och en liten tupplur vid poolen var vi redo för nya upptåg. Santo Domingo var nästa mål och vi tänkte ta lokalbussen dit.
Santo Domingo ligger på öns södra sida och eftersom bussturen dit beräknades ta ca tre timmar hade vi bokat in oss på ett litet hotell och anslog två dagar till utflykten. Vi undrade över hur jobbig denna bussresa skulle bli, men det visade sig vara en modern långfärdsbuss med A/C och bekväma stolar.

Vi besökte endast den gamla koloniala delen av staden och det lilla hotellet med sina fyra våningar och endast elva rum var riktigt mysigt. Nu var vi hungriga och hittade en bra restaurant vid stora torget som serverade ljuvlig paella. Men Roger tog inga risker utan beställde en köttbit med french fries. Fina grejer!
Efter att ha stillat vår hunger skulle vi nu få lite annan stimulans och tog en hästdroska som drog oss runt gatorna i gamla stan. Nu är vi riktiga turister!
Efter att ha fått denna överblick promenerade vi runt och besökte muséer, befästningar, stora katedralen samt gågatan med dess myllrande folkliv. Gamla stan var vackert och vi kunde se att man har flera renoveringsprojekt igång. Efter en god middag på en italiensk restaurang somnade vi sött på våra rum.

Hotell Casa Naemie                                                  Välbehövlig lunch i gamla stan


Paellan var vacker och smakade gott                  Med hästdroska skaffade vi oss överblick


Elinstallationerna är lite vilda                              Dominikanska Republiken gör goda cigarrer


Även lyktstolparna dekoreras                               På gågatan kan man spela spontanschack


Columbus och Elisabeth - två stora upptäckare 


IKEA!!
Nästa morgon skulle vi ta en taxi till en större shipchandler där Marco hoppades finna lite Raymarindelar och vi en bärbar VHF som ersättning för den som inte längre fungerar. På vägen dit skriker Roger plötsligt: Tag av till höger! Här råkar ligga ett IKEA-varuhus som ser ganska stort ut. Roger rusar in för att se om de säljer mat – och lyckan är stor när det är så. En halvtimme senare kommer vi ut till de väntande i taxin med en stor kylväska full med sill, Kalles kaviar och andra nödvändiga och efterlängtade varor.
På Långfredagen inviterades Marco och Béné till Bijou för att äta traditionell påskmåltid med fyra sorters sill, Janssons frestelse, ägg med Kalles och alla tillbehör. Och detta blev mycket uppskattat.

Det började dra ihop sig för avfärd från DR men innan dess behövde vi fylla på i våra kylskåp och skafferier och vi tänkte hyra en bil för att göra detta i grannstaden Las Terrenas en timme bort där det finns en välsorterad supermarket. Evenemangbyrån övertalade oss att istället göra en heldagsutflykt med taxi och stanna vid El Limon där det finns ett vackert vattenfall som man kommer till på hästrygg! Eftersom detta dessutom var billigare än att hyra bil slog vi naturligtvis till. Ingen av oss fyra hade någon ridvana och det var faktiskt lite svår terräng att rida i, men förvånansvärt nog överlevde vi detta också.
Av någon anledning fick Roger rida på en åsna; den var starkare sas det. Fan tro´t. Vi red, badade i vattenfallet och fick en god lunch efteråt. Kanon! Och supermarketen i Las Terrenas var riktigt bra så det blev stora inköp både för oss och Marco och Béné.


De fyras gäng uppstigna på hästar                                                                                      


på väg till El Limon                               


där vi fick ett svalkande dopp


och sedemera lunch på en enkel resto/bar


Utcheckning från Dominikanska Republiken
Från början hade vi tänkt att gå till en annan marina för att checka ut – Ocean World Marina – men efter drygt en vecka på vår lyxmarina var vi sugna på att få kasta ankare. Därför planerade vi istället ett långt kliv direkt till Turks & Caicos ca 210 M – två dagar och en natt.
Vi gick och meddelade Il Commandante att vi skulle ge oss iväg 06.30 nästa morgon och ville bli utcheckade. OK, sa han. Jag kommer till er båt imorgon bitti med nödvändiga papper.
OK, sa vi. Vi får väl se när han dyker upp, tänkte vi. Men faktiskt, nästa morgon 06.20 stod han på kajen tillsammans med två adjutanter. Han bjöds komma ombord och det uppstod en liten tystnad. Vi undrade varför han bara satte sig ned i sittbrunn.
Till slut frågade han om vi hade haft det bra i marinan. Visst, sa vi. Kanon!
Här har jag det stämplade dokumentet som ni kan få snart, sa han.
Ok, sa vi.
Ni har nu möjlighet att ge presenter till mina medarbetare, sa Il Commandante. Men ni ska veta att ni inte måste göra det men vi kanske träffas vid något annat tillfälle.
Ok, sa vi. Efter ännu en pinsam tystnad gav han dokumentet till oss och lämnade uppgivet båten.

Överseglingen till Turks & Caicos
Vi motoriserade ut ur Samanabukten innan vi kunde sätta segel. Det blev stagsegelsättning i goda vindar – 22-25 knop. På natten revade vi storen och rullade in focken. Det fungerade utmärkt att segla på store och stagsegel.
Vi hade kontakt med Pegase Rider då och då och vid en kraftig squall skörade deras fock så de fick därefter segla på endast revad stor.
Efter dessa ca 210 sjömil var det skönt att lägga ankar på South Caicos.
Turks & Caicos är en ögrupp med öar som är låga och platta. De utgör överdelen av en platå med nästan ofattbara djup på ca 3000 – 4000 m. De väggar som då uppstått är populära mål för avancerade dykare.
Ögruppen tillhör Storbritannien, har engelska som officiellt språk men USD som valuta. Bästa stället för oss att checka in var på South Caicos, en liten väderbiten ö, och efter att ha frågat oss fram hittade vi Immigration och fick därefter en lång och varm promenad till Customs. Ja, sånt här kan lätt ta en dag i anspråk – man kan inte ha bråttom till sjöss!
Öns samlingsplats/ supermarket/internetcafé var Seaview Marina där all intern kommunikation avhandlades. För övrigt fanns det inte mycket på ön. Vi förstår att det kan bli rätt blåsigt här med spikade plankor och skivor för fönstren.

Bijou och Pegase Rider vid South Caicos                                 Marco och Roger poserar

Mötesplatsen/affären/internetcaféet/marinan                     Söta småflickor i affären


En tidigare swimmingpool förstörd av orkaner                    Hus med plankor för fönstren som skydd


Nästa stopp i detta land blev vid stranden på en liten privat ö, Pine Cay, i närheten av North Caicos. Plötsligt hörde vi ”Hallå Sverige!” från en liten kajak – ”vi måste bara komma ut då vi fick se en svensk flagg”.
Det var ett par som jobbade som fastighetsskötare och allt-i-allor på denna ö.
”Här finns 34 hus och ägarna kommer någon vecka då och då”, sa de.
Hur i all världen kommer de hit, undrade vi.
”Jodå, vi har en liten landningsbana för privat bruk där de landar sina private jets eller helikoptrar”. Det är uppenbarligen inga medelamerikaner som bor här…

Här är väldigt vackert med en lång, nästan vit strand och klart turkost vatten samt skyddande korallrev utanför. Kan det bli så mycket bättre? Denna strand har vid något tillfälle blivit utsedd som världens vackraste, sa de.

Vid seglingen till North Caicos hade Pegase Rider oturen att vid en squall tappa sin GPS-position och detta blev tyvärr droppen för dem. Med allt strul de haft hade de nu bestämt sig för att vända tillbaka mot Martinique igen för reparationer.
Det blev en ledsam avskedsmiddag på Pegase Rider men vi är väldigt glada för de två månader vi har haft kul ihop.

Pegase Rider får en squall över sig                                             Den vackra stranden nära North Caicos


Bahamas
Vi fortsatte nu på ensam köl mot Bahamas och nästa naturliga stopp var Mayaguana, där vi kunde checka in. Här var man tvungen att trixa sig in hela fem sjömil på tre meters djup mellan korallhuvudena innan man kom fram till ankarplatsen.
Som tur är har vi en bra plotter samt god hjälp av Open CPN med specialkort som vi fått av Unicorn. (Tack för det, Anna-Karin och Håkan!) Nu fick vi ju testat vår nyinköpta GPS-puck också, den vi fick poste restante i Boqueron, PR.
Eftersom vi kom fram en lördag kväll var det bara att vänta till måndag innan vi kunde åka in till Customs. Det är inte billigt att segla här; ett sailing permit kostar 300 USD!
Denna lilla settlement med 200 invånare bestod för övrigt av två affärer, varav en som endast sålde internet och en annan som var tillfälligt stängd. Några barer fanns det också. Oerhört förvånade och glada över att ha fått snabbt internet ombord kunde vi nu skypa med våra nära och kära.

Restrooms måste man ju ha, eller?                                            Affären i Mayaguana, Abraham´s Bay

Snorkling
Utanför bukten där vi låg var ett skyddande rev och vi åkte dit med dingen och snorkelgrejorna. Vi var tvungna att kravla oss över revet men där fick vi vår belöning – en fantastisk värld av fiskar och koraller öppnade sig. Riktigt häftigt!

Bijou vidAbraham´s Bay, Mayaguana                 Vi kravlade oss över revet


och fick vår belöning                                                  Sting-ray med en meter mellan spetsarna


Inblåsta i Mayaguana
På grund av kraftiga nordliga vindar blev vi liggande fem nätter och kände att vi borde ta ett stort kliv igen. Vi hissade våra segel och fick åtta timmar fin slör innan vinden dog ut helt. Det var första gången på hela resan. Nu fick maskin bekänna färg i tjugo timmar.
Natten blev lugn och man sover gott till monotont motorljud. Efter 195 sjömil fick vi nu ånyo trixat oss in mellan rev och sanddynor till Georgetown på Great Exuma.
Georgetown är ett samhälle där mängder av seglare bildar en slags egen community. Man har en VHF-avstämning varje morgon där man kan söka hjälp med stora och små saker. Och det finns en riktigt bra supermarket också, med rimliga priser med tanke på vilka kostnader de måste ha för att få hit varorna.

Motorgång i stiltje                                                     Infarten till Lake Victoria, Georgetown


Det ståtliga polishuset och adminbyggnaden   Brevlådeföretag i skatteparadiset Bahamas?


Äntligen Planters jordnötter                                  Dags att börja bygga, Elisabeth


Bahamas är väldigt speciellt med sina långa korallöar med grunda bankar emellan. Här måste man hålla tungan rätt i mun för att hitta tillräckligt med vatten under kölen.
Gå gärna in på Google Earth så förstår ni vad vi pratar om. Just nu befinner vi oss på Stocking Island med skydd för de nordliga vindarna som vi på nytt fått erfara. Hoppas det är några nordliga vindar kvar tills vi ska söderöver.