Grenada - Martinique 23/11 - 22/12

Ny säsong – Nya Äventyr
Grenada brukar ju aldrig vara svårt att ta med sig grejer till och vi hade 100 kg bagage med många reservdelar fördelade i alla fem väskorna. Ajajaj, nya regler och tullen ville intresserat se vad vi hade i våra väskor.
-Boat in transit, sa vi som vanligt. Det brukar vara de magiska orden.
-Har ni kvitton, sa tulltjänstemannen.
-Nej, sa vi.
-Då får vi ta en titt, sa han. Vilket värde tror ni att ni har varor för?
-Tjugo tusen SEK, sa Roger, vilket var en kraftig underdrift.
-Hoppsan, sa tulltjänstemannen.
Då detta lät allvarligt och vi inte riktigt visste vad konsekvenserna av vårt smugglingsförsök skulle bli – vi gick ju på grönt – rotade vi fram kvitton från en av leverantörerna. Den var på ca tjugo tusen och tulltjänstemannen sken upp.
-Så ni har hittat fakturan, sa han.
-Japp, sa vi.
-Ni har nu två möjligheter, sa han. Antingen betalar ni 800 US$ och kan gå härifrån som om ingenting hänt. Eller så skaffar ni en tullagent som gör en inklarering för er och vi behåller samtliga era väskor tills allt är klart. Detta kostar er 70 US$ plus kostnaden för agenten.
-Fint, sa vi. Då väljer vi det billiga alternativet.

Så endast med varsin necessär kom vi sent till vårt hotell på varvet i Clark´s Court. Nåväl, det visade sig att kvinnan på marinakontorets man var just en tullagent så ytterligare ett dygn senare fick vi våra väskor till en totalsumma av 1500 kr. I detta ingick att agenten levererade väskorna till oss.

Bijou såg så fin ut när vi kom; bottenmålad och polishad. Nu skulle vi bara byta anoder samt oljor, filter och impellers till herr Penta och fröken Panda, sen skulle vi kunna sjösätta.
Det körde dock ihop sig per omgående. Då Roger i förbigående kände på gasreglaget visade det sig sitta stenhårt fast. Det gick inte att rubba. Jaha, ny gaswire, tänkte vi. Vi hade iofs med oss en reservwire, men den byter man inte på fem minuter och speciellt inte om man har en kroppskonfiguration som Roger. Det behövs smala dvärgar för sådana uppgifter.
Det finns bra företag som kan ordna sådana här uppgifter på Clarks Court Marina, men de hade arbete upp över öronen.
Ok, jag gör ett försök med CorrosionX och WD40, tänkte Roger och demonterade gasreglaget. Droppe för droppe sprutade Roger in rostlösande och smörjande vätskor i vajern – och efter några timmars envetet arbete lossnade det. Till slut gled det bättre än det någonsin tidigare gjort. Nu kan vi fingerlätt göra små justeringar av varvtalet! Vi kunde alltså sjösätta enligt plan.

Då vi äntligen låg i vattnet kändes det hääärligt! Vi firade med en god middag i sittbrunn och Elisabeth plockade fram sin goda, sega lakrits som efterrätt. Hoppsan, vad var detta? sa Roger och plockade ut en tandbrygga ur munnen. Jaha, huvuduppgiften nästa dag fick bli att hitta en tandläkare och det gick lätt.
-Kan vi få en tid inom några dagar, frågade vi.
-Varför inte komma nu? sa tandsköterskan och en taxiresa senare var bryggan på plats!

Inför denna säsongen hade vi beställt ny canvas, dvs. sprayhood, stackpac samt bimini med nedrullbara solskydd av Turbulence segelmakare. Deras duktige hantverkare Rodney var och finjusterade lite och det såg jättefint ut – fram tills nästa spöregn. Det regnade in lite här och där. Vi förflyttade oss till Prickly Bay där Turbulence har sitt säte och ett par dagar senare hade Rodney gjort förbättringar på canvasen och vi kände oss jättenöjda.

Ny sprayhood och bimini                     och vi fick ett uterum också


Raskt tempo upp till Martinique
På grund av detta var vi ju lite försenade på vår färd upp till Martinique där nästa jobb, riggbyte, skulle utföras så vi fick ruscha förbi alla fina öar på vägen.

Äntligen på väg!


De vinddrivna tu till havs igen



Första stopp blev Carriacou, sedan direkt till Bequia, där vi hade tänkt checka ut och in på samma gång för att segla vidare norrut.
Då vi kom till incheckningen i Bequia klockan 11.55 stängde passpolisen sin lucka demonstrativt med en smäll.
-Stänger ni nu, frågade Roger vänligt.
-Ja, jag öppnar igen om tre timmar, sa den stränga passpolisen.
-Då ger vi fanken i att checka in och ut och låtsas som om vi aldrig varit där i år, sa Roger till sin fru.

Sedan blev det ett långt ben till Rodney Bay där vi låg med gul flagg över natten innan vi angjorde Le Marin på Martinique.

Vackra men farliga St Vincent          Pitongerna på St Lucia


Solnedgång i Rodney Bay, St Lucia


Incheckning på Martinique
Martinique har extremt liberala incheckningsregler. Man går till någon restaurang som är utsedd till incheckningsställe och där fyller man bara i sina uppgifter om båt och var man kommit ifrån. Det finns ingen som ställer några följdfrågor. Och det var ju därför vi vågade hoppa över incheckning på både Bequia och St Lucia.

På väg in till Le Marin passerade vi ett specialfartyg för yachttransporter. Normalt transporteras yachter på däck på ”vanliga” fartyg, men här var fartyget byggt för att transportera yachter.

Specialanpassat transportfartyg för yachter


Riggbyte och allmänt fix
Vi låg på riggverkstans arbetsbrygga i tre dagar medan de jobbade intensivt med att byta hela vår stående rigg. Vi var imponerade över deras arbetstempo; de jobbade från tidig morgon tills solen gick ned vid 18-tiden. Sista kvällen var en fredag och nu kom pannlamporna fram för att de skulle bli klara före helgledigheten.

Riggarna har ett högt uppsatt arbete


Batteribyte på Epirben
Vi hade ytterligare reservdelar att inhandla och åkte kors och tvärs mellan alla shipchandlers med dingen.
Vi behövde byta batteri till vår Epirb (nödsändare), hittade en firma som kunde göra det, men de hade inga batterier på lager och leverans av nya skulle komma med båt någon gång i januari. Att få leverans med flyg visade sig vara omöjligt så det hela slutade med att vi fick köpa en ny Epirb-$$$.

Medan riggarna jobbade for vi omkring till shipchandlers och handlade


Vi hade trevligt umgänge dessa dagar, Toga från Borås kom förbi och Anastasia, ett mycket erfaret jordenruntseglarpar, hade mycket matnyttigt att dela med sig av. Dessutom kom Marco och Béné just till Martinique för att sjösätta sin Pegase Rider.

Elisabeth polerar och speglar sig i ankarspelet och Roger monterar nya hydrauliska bombromsen


Kärt återseende med Jean-Pierre och hans Bina
Nöjda med allt vi köpt och fixat i Le Marin gick vi ut och la oss på svaj i St Anne. Vattnet är fantastiskt fint där och man ankrar på 4-5 m djup. Vi passade på att göra vatten och fylla tankarna.
Ett par dagar senare hade vi bestämt träff med Jean-Pierre och hans dam Bina i l´Anse Mitan. Det var ett trevligt återseende och många goda minnen från vårt Amazonasäventyr kom fram.

Jean-Pierres båt Sweetblue                                    Restobesök med Jean-Pierre och Bina


Fort de France
Just nu är vi i Fort de France, huvudstaden på Martinique där man ligger på svaj mitt i centrala stan med marknader, barer och restauranter. Fort de France är en genuin stad och mycket annorlunda än Le Marin som i princip är ett center för seglare. Här bor de äkta Martiniquarna.
Vi inväntar nu julafton som skall firas med medhavd sill och ansjovis till en Jansson. Nubben glömde vi, undrar om det funkar med rom?

Man svajankrar bakom fortet och har nära in till stan


Vi önskar alla våra vänner och läsare en riktigt GOD JUL!



Den sjätte januari bär det iväg från St Lucia till Colombia som är första benet på vår resa mot Nya Zeeland.

Bornholm - St Petersburg 12-28/7

Påmönstring i Rönne, Bornholm
I juli månad hade vi det stora nöjet att vara gastar hos våra franska vänner på deras Allure 45:a - LazyJack. De hade anmält sig till Arc Baltic som är en eskader arrangerad av ARC-en som vi kallar den. Atlantic Rally for Cruisers.
Att ta sig runt Östersjön tar 6 veckor och vi fick vara med två av dessa. Vi anslöt i Rönne på Bornholm där vi fick en tur till borgruinen Hammershus. Vi hade en kanadensisk guide som var mycket underhållande och berättade om riddartiden med stor inlevelse.

Äntligen ombord                                   Den gamla borgruinen Hammershus


Inuti Hammershus                                                         Kombinerad kyrka och försvarsanläggning



Första benet gick till Visby
Dagen därpå tog vi vårt första ben mot Gotland. Det blev en mycket bekväm segling och vi åt både lunch och middag vid dukat bord i sittbrunn! På nattpasset blev det ordentligt kallt - ca 12 grader – så underställ, sjöställ, vantar och mössa kom fram. Det var länge sedan vi använt de kläderna.
I Visby hamn låg alla 24 båtarna med flaggspel, vilket gav en festlig karaktär. Det var mest brittiska båtar, men även några tyskar samt vår franska båt.
På Gotland hyrde vi bil (rent-a-wreck var det enda som fanns att tillgå, men helt ok) och tog oss upp till Fårö. Vi strosade runt bland raukarna, vilka är en speciell naturupplevelse och sedan besökte vi en glaskonstnär med lite udda föremål. Philippe och Francoise blev förtjusta i en glasfågel som konstnären signerade.
Fårskinn är ju också ett måste på Gotland och Elisabeth köpte ett par underbara tofflor så nu är nattpassen räddade! Vi passade även på att besöka Bergmancentret där vi fick en bra inblick i hans liv och filmer.
Vi hade tre hela dagar i Visby så damerna hann med en stadsvandring också medan herrarna sysslade med motorproblem. Motorn startade inte alltid, vilket blir lite nervöst vid tilläggningar. Kanske ett byte av svarta lådan kan hjälpa!

Lunch vid dukat bord!!                                               Raukar på Fårö


Besök hos glaskonstnär                        Ruin efter katedral i Visby



Ankring och promenad på Gotska Sandön
Vi fick en fin gennakersegling till Gotska Sandön, där vi ankrade på nordsidan av ön. Ön är en nationalpark utan fasta invånare. Det har funnits bofasta fyrskötare förr i tiden, men nu kommer det campande sommargäster med båt från Nynäshamn eller Fårösund två gånger i veckan sommartid.
På natten vred vinden så vi ankrade om på sydsidan. Philippe fick i dingen med snurra och vi fick en milslång promenad på ön. Ön består av endast sand som hålls på plats av mycket träd och rötter, men det finns också vackra ängar och långa sandstränder förstås.

Härlig gennakersegling                       Svajankring vid Gotska Sandön

Långpromenad i sanddynorna         Svalkande vatten pumpas upp


Två nätter till havs mot Tallinn
Dags för nästa tripp till Tallinn och för att komma fram då det var ljust gick vi sent onsdag kväll och kom fram fredag morgon, totalt 185 mil.
Första natten var lugn med mest motorgång och på dagen fick vi lite vind och regn. Natt nummer två var fantastisk då solen inte går så långt ner. Det blir aldrig riktigt mörkt och så kommer dessutom månen upp en stund innan solen kommer tillbaka vid 4-tiden.

Väl framme blev vi mottagna av ”yellow shirts”, dvs tre duktiga guider från ARC organisationen. På kvällen blev det Happy Hour på bryggan. Det är restriktioner på vad man får ta in i Ryssland vad gäller alkohol så vissa båtar behövde länsa lite! Vi fick senare tillfälle att bjuda vårt värdpar på sill, jansson och snaps, vilket var mycket uppskattat.

Vi låg i Tallinn tre dagar och blev väldigt förtjusta i staden. Vi kunde lätt ta oss in till centrum med Hop-on-hopp-off bussarna som passerade marinan. Det är en gammal välbevarad bebyggelse med mycket kommers och marknader. Vi promenerade runt mycket och besökte även maritima museet som var imponerande. En gemensam middag för hela gruppen inne i gamla stan ingick också i programmet.

Eskadern med fullt signalställ         Marknadstorget i gamla stan


Inne i ubåt på Marinmuseet                                    Elisabeth passerar vattentätt skott


Utsikt över Tallinn                                                     Badstränder mitt i centrum



Mot Ryssland
Nu var det utcheckning från EU. Alla samlades på kajen och myndigheterna kom dit i piketbussar. Väldigt snabbt och praktiskt. Roger ordnade med en ny startmotor till LazyJack att hämta upp då de kommer till Stockholm. Det skall ”knackas på solenoiden” för att kunna starta fram till dess.
Avfärd till St. Petersburg var satt till kl 6 nästa morgon och vi hade beräknad tid till Krohnstad ca 30 timmar. Krohnstad är en liten ö strax utanför St. Petersburg där man får en slot-tid för incheckning så det gäller att tima seglingen korrekt. Philippe har ett utmärkt routingprogram i sin padda där han kan beräkna båtens fart med hänsyn tagen till väder så det brukar stämma bra.
Det blev motorgång hela vägen tyvärr, då vi hade vinden rakt i näsan. Det kändes mäktigt att segla in i St. Petersburg och vi fick en bra plats i marinan som var på taxiavstånd till centrum. Det blev vår sista high5 på denna resa.
Nu blev det sightseeing i dagarna tre tillsammans med Marco och Béné som skall avlösa oss som crew samt Philippe´s och Francoise´s son Thibaut med flickvän som var på besök. Det finns ju otroligt mycket att titta på så en Hop-on-hop-off var ju helt rätt. Vi åkte tunnelbana bara för att se de tjusiga perrongerna under jord (inte ett spår av något skräp eller graffiti) samt tog en guidad båttur på de många kanalerna i staden.
Erimitaget med Vinterpalatset var gigantiskt och på en dag hann vi bara med en bråkdel av museet.

Glad besättning på Lazy Jack                                 Vid marinan i St Petersburg


Mobil bar finns i varje gatuhörn     Kupoltak i en av många ståtliga byggnader


Uppståndelsekyrkan                                                 Tunnelbanestation femtio meter under jord


Mycket guld pryder byggnaderna                        En trevlig middag efter allt turistande


Vinterpalatset exteriört                                           och interiört


Mycket nöjda med vår seglats på Östersjön samt vårt trygga och trevliga värdpar fick vi lämna Lazy Jack. Deras vidare färd gick sedan mot Finland, Åland och Sverige. Bon Voyage!

St Lucia - Grenada 12/3 - 9/4

Installation av SSB
Senast vi hörde av oss låg vi i Rodney Bay Marina för att installera en LF/HF-radio, eller Single Sideband radio – SSB – som vi säger i seglingskretsar. Denna använder man för att tala med andra fartyg eller kustradiostationer då avståndet är för långt för VHF-radion. Under riktigt bra förhållanden kan man nå runt hela jordklotet och det talas ibland om att ens egen sändning kan störa efter att ha gått varvet runt.
Vi hade förberett oss noga och beställt allting i god tid och Regis´ Electronics skötte sin del av avtalet genom att ha grejerna på plats samt en installatör – Vincent – på plats i rätt tid.
Vincent hade en STOR låda med sig till Bijou och Roger försökte skämta till det genom att fråga om det var en julklapp till oss.
”Inte från mig i alla fall”, sa Vincent och såg lite besvärad ut.
”Vilka människor jag måste träffa!”, såg han ut att tänka.
Först ville Vincent veta var vi ville ha alla instrument installerade och vi funderade och diskuterade.
”Hur har ni tänkt er strömförsörjningen?”, frågade Vincent.
”Jag hade tänkt att SSB-n skulle dela startbatteriet till elverket”, sa Roger.
Nu tappade Vincent sina ansiktsdrag och gjorde klart att det var en mycket dålig idé.
”OK”, sa Roger, ”då kopplar vi det till servicebatterierna”. Men eftersom våra servicebatterier har 24V spänning skulle vi då behöva en transformator till 12V som klarar 30 Ampére.
”Sådana har vi inte på lager”, sa Vincent och Roger kände sig håglös för en stund. En koll hos Island Water World gav inget napp heller.
”Fasen också”, tänkte Roger, ”vad gör vi nu?” Närmsta stället där en sådan transformator skulle kunna hittas var i Le Marin på Martinique.
”Men…..”, tänkte Roger, ”är inte Marco och Béné just nu i Le Marin och på väg söderut?” Ett telefonsamtal bekräftade detta och dagen efter kunde vi ta dingen ut till ankringsplatsen och möta Pegase Rider med deras värdefulla leverans.
Snyggt jobbat av Marco som just var på väg att kasta loss då jag ringde och som hittade transformatorn i den tredje butiken han var och frågade. De fick sin belöning några dagar senare på en bar i Bequia.
SSB-installationen gick smärtfritt och vi har nu en 8 m hög antenn i aktern samt ytterligare några ”lådor” i garderoberna. Jaja, kläderna får väl plats nån annan stans! Nu ska vi bara lära oss att hantera den också.
Vincent visade sig vara en både duktig och trevlig person med mycket glimt i ögonen. Eftersom vårt utrymme var begränsat fick han använda all sin kreativitet för att hitta platser för installationerna. Och det behövdes en gubbe till som limmade träplattor som underlag på olika ställen samt gjorde håltagningar. Denna gubbe dök upp med sin dinge och knackade plötsligt på skrovet och Vincent introducerade honom som följer:
”This is Sean, my Precision Engineer”. Och visst gjorde Sean precisionsinstallationer!

Denna säsong har vi varit ganska ambitiösa med långpromenader. Det är skönt att sträcka på benen och kanske få upp pulsen efter mycket stillasittande på Bijou. Även här i Rodney Bay fick vi tillfälle att röra på benen. Vi tog cyklarna bort till Pigeon Island och vandrade och småklättrade sedan ända upp på toppen av berget vid Rodney´s fästning. Här hade den gamle amiralen bra koll på sina hatade franska antagonister. Utsikten är fantastisk.

Utsikt över Rodney Bay från Pigeon Island      Ruiner efter logementsbyggnad



Just då vi nått toppen såg vi ”Star Clipper” – ett 115 m långt klassiskt segelfartyg som används som kryssningsfartyg – glida in och släppa sitt ankare i Rodney Bay.

Star Clipper angör Rodney Bay


Känt folk på stan
Då vi var hos Regis´Electronics för att betala för SSB-installationen blev vi tilltalade av en svensk man framför oss i kön.
”Men det är ju du!”, sa Roger. ”Vi har läst flera av dina böcker och artiklar”.
”Så kan det nog vara”, svarade mannen som visade sig vara den välkände långseglaren Lars Hässler.
Vi gick senare bort till bryggan där hans båt Jennifer låg. Lars har varit ute och långseglat många år och skrivit ett antal böcker om sina äventyr. Just nu hade han sex personer ombord som paying crew och kosan var ställd mot Medelhavet.
På hans fråga om våra seglingsplaner svarade vi att vi skulle ut i Pacific nästa år och han uttryckte sin avundsjuka.
”Även om jag gjort det flera gånger får man aldrig nog”, sa Lars. Vi fick mycket tips om utrustning och annat och det var trevligt att språkas med honom.

Långseglarlegendaren Lars Hässler i städtagen


Tillgång till internet
Innan vi seglade över Atlanten var vi mycket upptagna med funderingar runt hur man kommer åt internet i Karibien. Med facit i hand kan vi säga att vi haft tillgång till internet nästan hela tiden.
På många av öarna kan man köpa SIM-kort från Digicel som är den stora leverantören. På andra ställen har vi kunnat fånga upp wifi-nät med vår wifi-booster.
Utvecklingen har på vissa ställen tagit flera steg framåt i ett kliv och där kan man lätt köpa SIM-kort, men mat kan man inte hitta. Detta gäller t ex i Abraham´s Bay på Bahamas och Ile a Vache på Haiti. Märkligt!
Just nu har vi abonnerat på Cruiser´s net som fungerar hyfsat bra på Grenada med tillhörande öar. Vidare hittar man ibland bra internetcaféer som exempelvis Maria´s Café i Bequia.
Nästa längre stopp blev just i Bequia som vi tycker är en mysig plats. På Marias café hängde vi varje förmiddag och utförde administrativa uppgifter samt facetimade med barnen.

Regnbågen visade upp sig utanför Rodney Bay Det finns ståtliga hus också i Bequia


Den lokala Pizza Hut verksamheten i Bequia     och här kommer den mobila dieselmacken


Lobster i Tobago Cays
Ett av nyckelorden denna säsong har varit återseenden. Vi har ju rört oss i bekanta vatten och kommit tillbaka till platser vi tidigare varit på men även hittat nya platser på ”gamla” öar. Det är spännande att utforska nya platser men det är också njutningsbart att komma tillbaka till platser man känner till.
Vi känner att vi haft en bra mix denna säsong. Nästa säsong blir det ju rakt ut i det okända!
Tobago Cays är ett måste på vägen söderut och en favorit i repris blev lobsterbarbecue på stranden. Nu är det säkert 6-8 olika små företagare som raggar kunder på dagarna och grillar på kvällarna. Men det är fortfarande en vacker upplevelse och smakar fantastiskt gott.

Boatboysen med sina fräcka båtar lockar till lobsterbarbecue på kvällen


Det var dock ovanligt rulligt och vi låg endast ett par nätter där innan vi flydde till Chattham Bay som är väldigt bra skyddat.
Genast då vi angjorde viken blev vi uppvaktade av en ”boat-boy” som ville sälja fisk samt boka in oss på en middag på hans restaurang på kvällen. Eftersom vi inte lyckats fånga någon egen fisk under de senaste seglatserna köpte vi en halv tonfisk av honom. Han skar upp kotletterna på sitt rufftak. Färskare fisk än så är svårt att få. Och den smakade mumma tillsammans med potatismos, tartarsås och små ärtor.

Tonfisken kotletteras


Utsikt mot Chattham Bay


Solnedgång över Chattham Bay, Union Island


Långpromenad till Ashton - en liten håla
Även här passade vi på att ta långpromenader. Det är ju inte möjligt på alla öar.
Vi besökte Ashton som är en sovstad till Clifton - där hände inte mycket - men vi hittade lite grönsaker.
Det fanns en läkarmottagning med en lustig uppdelning med behandling av specificerade åkommor per dag under veckan. Det gäller att få rätt sjukdom på rätt dag!

Sjukmottagningen i Ashton


Petite St Vincent
Vår absoluta favorit i de här trakterna är PSV – Petite Saint Vincent. Kristallklart vatten innanför rev och fin snorkling. På den lilla sandön Mopion har placerats ett parasoll som på kartan heter Engagement Umbrella, vilket inbjuder till kärlekslöften. Ja, vi har ju bytt ringar för länge sedan, men kärlekslöften kan man ju ge hela livet!

Elisabeth under Engagement Umbrella på Mopion


Klart vatten ute vid reven vid Mopion



Själva PSV är privat, men man är välkommen in att äta på deras fina restaurant. Tyvärr missade vi deras omtalade fredagsbuffé. Vi dingade över till Petite Martinique – som tillhör Grenada, men myndigheterna kollar inte in/utcheckning så noga – och där fick vi en lång promenad igen.

Google Earthbild som visar reven vid PSV och Petite Martinique 


Publikt wifi-nät
Här finns det publikt wifi-nät som vi fångade upp med vår wifi-booster. Vilken lyx att kunna streama Mästarnas Mästare och Skavlan i båten!

TV-kväll i kajutan


Snabbkurs på SSB
I Tyrrel Bay på Carriacou träffade vi svenska Gunilla och brittiske Tony på katamaranen Katarina. De hade seglat med World ARC från Australien och vi hade genast mycket att prata om.
Gunilla var en hejare på SSB så hon gav oss en snabbkurs och vi hade även möjlighet att testa vår SSB mot den i deras båt. Det lät riktigt bra och även nästa dag, då vi var sextio sjömil från varandra fungerade det som det skulle. Det verkar inte vara så besvärligt som vi dittills trott; vi ska nog kunna lära oss detta också med lite studier och övningar.
Det är otroligt lätt att lära känna nya människor på havet. Det räcker med att heja på någon så blir man genast ombordbjuden på nåt att dricka och det finns alltid massor att prata om. Vi har ju alla samma stora intresse. Denna säsongen har vi gjort nya bekantskaper från hela världen: Australien, Storbritannien, Frankrike, USA och många svenskar. Man byter alltid visitkort med varandra och vi samlar alla för framtida kontakter. Man vet ju inte när man stöter på varandra på havet igen.
Vi fick en fantastiskt fin ”sista” segling – slör i 10 m/s - ner till Grenada och St Georges. Det är bättre att handla mat där och vi har funnit priserna på reservdelar och båtprylar på Island Water World mer fördelaktiga än hos Budget Marine i Prickly Bay. Det är en hel del som skall inhandlas inför nästa säsong och det är bäst att passa på då man hittar något av allt på våra listor.
I skrivande stund ligger vi i Prickly Bay – också det ett kärt återseende - där vi ska iordningställa Bijou för upptagning. Vi kommer aldrig att glömma då vi för tre år sedan, efter sex dygn till havs, utan fungerande motor la till för segel här. Denna sommar ska vi ta upp på Clark´s Court Marina som har gott rykte bland alla yachtisar.

Hos frukthandlaren i Clifton, Union Island


Grönskande hus i Carriacou


Maltesian Falcon utanför Grenada


De vinddrivna tu önskar en trevlig sommar